Jag tror det var Micke Nybrink som först myntade uttrycket ”att köra loppet i badkaret”, men jag kan ha fel. I vilket fall så har det blivit ett begrepp och ofta förekommer uttryck som ”så såg det väl inte ut i badkaret?” eller ”körde du inte loppet i badkaret innan?” osv…

När man ska analysera ett lopp i förväg så finns det ett oändligt antal parametrar man kan ta hänsyn till. Streckprocent, odds, bana, underlag, skor, resa, värmning, tränarrapport, etc. The deeper you dig, the deeper it gets…

När man gräver och jämför, och sorterar efter andra s.k ”experters” utlåtanden, så försöker man givetvis få en bild av loppen i sitt huvud. Kanske framförallt själva starten, första kurvan och självklart själva upploppet. Vägen till upploppet bygger så klart på en hel del olika scenarion under själva loppet.

Problemet med att försöka ”se” loppet för sitt inre – eller att ”köra loppet i badkaret” – är alltså att i förväg ta hänsyn till en, i princip oöverblickbar, mängd olika parametrar.

Förutom hur hästarna presterat i tidigare lopp så kan saker som foderbyte, dålig sömn, kissning eller lång resa ta ut sin rätt. Likväl kan yttre omständigheter som nysnö, blåst, höga ljud, snäv körning, en skrämmande skugga, en fågel etc totalt förändra resultatet för en travhäst.

Ibland har man kört ”det mentala ankracet” så många gånger att när det riktiga loppet väl är igång så känns det som om man sett det förut, dock tyvärr alltför ofta med en helt annan utgång…

Med andra ord, hur säkert det än kan te sig på förhand så har vi alltid det slutgiltiga loppresultatet att ta hänsyn till i efterhand. Det är då vi jämför ”badkaret” med verkligheten och inser att ankorna inte riktigt gjort sitt jobb.

Jag, för min del, tänker skaffa riktiga ankor för att förbättra realismen!


Kommentarer

Badkarsreality… — 1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *